Sune: "Högljutt och tänkvärt om adoption"

Vad säger en om en bok som börjar så här: ”Hon är arg över att vara en importvara. Hon är arg över att vara en exportvara.”

En säger att det är pang på, både vad gäller ämne och tonläge. ”Hon är arg…” är inte endast titeln utan också de tre ord som jag som läsare kommer att få läsa flera hundratals (tusentals?) gånger genom hela den 260-sidiga boken. Varje nytt stycke inleds just så, och det är själva den känslan som såväl förmedlas, som hanteras.

Huvudpersonen är just det, förbannad över att ha blivit adopterad av danska föräldrar och förbannad över att hennes biologiska föräldrar i Korea adopterade bort henne. Det är kring den urhändelsen i hennes liv boken spinner, och danska författaren Maja Lee Langvad lyckas att väva ihop de olika stilarna mycket väl. För vad är detta? En roman, långdikt, essä eller debattinlägg? Ja, just det, den är allt detta.

    Lee Langvads kritik av adoptionen utanför ett lands gränser är svidande. Hon radar upp argument om hur fel det är att betrakta barn som varor som går att köpa och sälja, och skulle hellre se nationella satsningar på att stärka familjernas situationer i landet. Hur är det ens möjligt att ett såpass rikt och framgångsrikt land fortfarande låter sina barn bli adopterade?

    Samtidigt finns där alltid hennes tvivel. För arg är hon inte endast på andra utan också på sig själv, sin egen ilska, sitt tvivel och sin vilsenhet.

    ”Hon är arg” är personlig och politisk, högljudd och tänkvärd. Den utvecklar sig till en personlig resa in i sitt eget liv, men också med ständiga frågor om tillhörighet och kultur, där perspektiven är många. Hon möter andra adopterade, hon bor under en längre period i Korea och lär känna sin biologiska familj. Det är sorg och glädje och tvivel och raseri i en drabbande mix.

    Bokfakta: Maja Lee Langvad: ”Hon är arg. Ett vittnesmål om transnationell adoption”. Översättning: Kristofer Folkhammar & Johanne Lykke Holm. Utgiven av Albert Bonniers förlag, 2016.