Sune: Nasehs nya berättelse skaver sig alltmer in

Första frågan, vilka syftar titeln ”De fördrivna” på? De unga fyra som möts under en kort tid i ett hus i Sicilien, eller de människor som på ön Lampedusa (några timmars båtfärd från Sicilien) har tvingats fly sina afrikanska hemländer?

Båda utgör tillsammans historien i denna 170-sidiga roman av Negar Naseh, lugnt sakligt berättad med ett särskilt öga för detaljer och det nära, om det så är i den yttre miljön eller i de olika relationerna. Läsningen tar tid, men tar efterhand också allt mer plats. Skaver sig in.

Huvudparet är Miriam och Filip som tillsammans med sin lilla dotter Olivia prövar ett nytt liv i sitt inköpta hus på Sicilien, han konstnär, hon med ett pågående forskningsprojekt. Solen steker, det är damm och stilla dagar, där deras föräldraroller skiftas. Hon har först ansvaret för barnet, sedan han. Sakta stelnar deras vanor och relation, de är mer i sina egna världar än i varandras.

    Så får de besök av vännerna Erika och Ashkan, där det är de två männen som är nära vänner. Ingenting blir bättre, men med Ashkans nya skrivprojekt om flyktingarnas situation öppnas världen under samtalen. Och det är i den skarven det intressanta sker, vad har vi för ansvar att se och agera, har vi något ansvar, har kulturskapare mer ansvar att kommentera sin samtid?

    Miriam är den som är mest stängd i sig själv, men också den som mest vågar öppna dörren och inleda en långsam förändring, där den bok hon får av Ashkan – ”Bilal” av Fabrizio Gatti – har betydelse. Om flykt, om transporter, om situationen i den nya världen.

    I detta urgamla ölandskap trevar sig våra huvudpersoner fram i en tid som skiftar. Det är svårt att välja och hitta rätt.