Sune: "Som dörröppnare måste en alltid vara beredd"

 

Än idag minns jag hur Bulgakovs mänskor och händelser av skilda slag blev en del av mig under läsningen. Jag var kanske tjugo, arbetade med att köra spårvagn och drabbades en period av feber. Det var då ”Mästaren och Margarita” ytterst konkret klev in i mitt liv och blev en del av det.

Jag hörde röster, såg syner och bokens handling och min verklighet möttes på ett högst obehagligt sätt. Det minnet dyker åter upp när jag läser Kristoffer Leandoers nya ”De försvunna böckernas bibliotek”. Också här är skiljelinjen mellan verklighet och fiktion otydlig och rörlig, fast i de tretton berättelserna på ett mer variationsrikt vis. Ibland genom att läsarens världar blandas, ibland genom ett fantasifullt äventyr in i en påhittad författares liv och verk.

    Som bäst är det när litteraturens storhet visar sig, som det vackra och tänkvärda påståendet att öppna en bok är som att öppna en dörr, bakom den vet en aldrig vad som väntar. Men som dörröppnare måste en alltid vara beredd att möta det oväntade och främmande.

    Vissa av historierna är underbara utflykter, med humor och skärpa möter vi författarskap och böcker som för oss vidare in i hemliga rum. Som när det handlar om ytterligare en bok om Mary Poppins eller om 80-talsundergroundmannen Siddharta Gadd, son till hippieerans Gertrud och Hjalmar B Gadd.

    Tyvärr blir det för mycket av de fantasifulla resorna, och till slut läser jag fort, för fort, för att bli klar med denna litteraturhyllning. Andra läsäventyr lockar.