Blogg

Sune: Udda möte i Wien som väcker både glädje och frågor

 

Det här är en mycket enkel historia, men urcharmig och suveränt lättsam (utan att bli naiv) berättad. Med vass och levande och samtida humor. Hon och han är helt olika men möts, tvivlar och går isär och…

Österlenförfattaren Emmy Abrahamson har med sin första vuxenroman klivit in genom det fönster som hundraåringen öppnade och gjort sällskap med andra mer uppdaterade feelgoodhistorier. Redan titeln visar på genren: ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske”. Snart, gissar jag, kommer vi också få beskedet om att den ska filmas.

    Huvudpersonen är Julia, svenska som sedan några år arbetar som engelskaspråklärare i Wien. Efter en kraschad relation bor hon ensam med sin katt, dejtar en del men finner inte rätt kärlek. Med skarp vaken dråplig blick synar hon sin omgivning; jobbet, kollegorna, staden, männen…

    Så plötsligt hamnar hon jämte en man på en parkbänk, barfota, skäggig, illaluktande… en uteliggare. Men han har charm, humor och självförtroende. De ses igen, och en relation växer fram. Och steg för steg gör Julia om sin kanadensare på drift i Europa och snart har han både duschat, tagit på sig skor och följt med till teatern. Men hur mycket har han förändrats egentligen? Fortfarande säger han rakt ut vad han tänker och känner, fortfarande tar han plats. Och hur mycket påverkas och förändras Julia?

    Abrahamson tar i romanen själv upp den givna men ombytta ”My fair lady”-kopplingen. Här är det den kvinnliga språkläraren som agerar Higgins och uteliggaren Ben den Eliza som ska (upp)fostras.

    Turerna blir flera och skildringen håller en god ton och bra tempo läsningen igenom. I vår recension ansåg Annika Koldenius att det blev någon vända för mycket i slutet, jag kan dela den åsikten men samtidigt fördjupar skeendet de olika karaktärerna. Och i DN ser jag att flitiga Lotta Olsson tycker om den fråga som romanens Ben väcker: måste vi vara målinriktat medvetande i våra västliv?

    Givetvis väntar vi på del två. Om den nya gemensamma vardagslunken.